Allt har en ände! :-(
Kategori: Allmänt
And now, the end is here
And so we face the final curtain
Det bittra slutet på vår resa är här. Vi har kämpat emot genom att försöka uppleva så mycket som möjligt, men nu är slutet här. I morgon är det hemresedag. Om du inte har fattat det så vill vi slutligen bara vara extremt tydliga: ÅK HIT!!! Som vi brukar säga så här sista dagen: Detta har vi INTE förtjänat, att tvingas åka hem till vardagens grå.
Vilken stad! Idag tog vi oss tid att sakta vandra genom staden. Det är otroligt spännande för man vet aldrig vad som dyker upp runt hörnet. Helt plötsligt befinner man sig i Italien. Pasta och pizza i varje gathörn och O solo mio klingar över omgivningen . För att runt nästa hörn helt byta karaktär och bjuda på mer Kina än i Kina. Idag satt vi på en typisk italiensk restaurang och njöt en italiensk öl (jo, de finns) och panini. Runt oss sjöd livet men en härlig puls. Hela staden präglas av en varm puls som bjuder in en till att leva.
Dagens promenad började med att vi satte på våra egna inbyggda gps:er och tog sikte på Lombard Street. Ni vet, den där "skrynkliga gatan" som rosenomgärdad slingrar sig ner för en av alla backar här i San Francisco. Det var en stadig promenad i mycket backe! Och av nån underlig anledning så gick alla uppför. Myyyycket benträning är det! Väl framme kunde vi konstatera att gatans främsta syfte är att glädja turister. Vi såg bl a fadern som satt med sitt barn i knät och lät honom köra i backen för att sedan byta till nästa son. Han hade en stor barnaskara! Han for runt kvarteret gång efter gång...... Stackars man! Annars var det stående intrycket alla som stod i gatan och tog foto.
Vandringen fortsatte ner mot vattnet och hamnkvarteren. Det konstiga var att det var uppförsbacke även dit. Här stötte vi på en gitarrist som verkligen kunde hantera guran. Vi slog oss ner och njöt. Lyssnade på musiken och spanade in den brokiga omgivningen. Liv och lust.
Solen hettade och våra redan grisskära anleten fick sig ytterligare en omgång och törsten gjorde sig påmind. Vi släntrade därför vidare i jakten på ngt att dricka. Kosan styrdes mot Fishermans W, där det finns många utskänkningsställen att välja på. Den här gången valde vi inte "glasblåsarstället", utan valde en betydligt mer ekonomisk lösning: 2 små CC i en liten kiosk. Inga glas att packa ner här inte.
Något mer otörstiga än innan fortsatte vandringen upp (ännu fler backar) mot de italienska kvarteren och den tidigare nämnda närande lunchen. Man vet att man hamnat i den italienska världen genom att alla lyktstolpar har målats i de italienska färgerna. Medan kinatown känns igen på sina röda papperslyktor som hänger över gatan.
Efter lunchen tog vi oss åter ner mot hamnkvarteren där vi lärde oss att innan jordbävningen 1991 så spolierades hela utsikten, upplevelsen och vyerna i hamnen av en highway i två våningar. Inte vackert alls, enligt de bilder vi hade att titta på från den tiden. Visst lider vi med alla som drabbades där och då, men ibland så gör naturen bara det enda rätta och fixar till en del misstag som människan begår på vägen. SF's hamnkvarter är SÅ mycket mysigare, öppnare och vackrare nu!
Det blev en vända in i "Farmers Market", vilket väl närmast kan liknas vid Saluhallen i Lund (japp, allt som finns här har vi där himma!) - fast större! En stunds insupande (helt utan dryck!) av atmosfär vid kajkanten, sen drog vi åter in mot kända kvarter. Vi gick som vanligt till vårt stamställe på Union squares sydöstra hörn. Här beställde vi som vanligt en lager och en IPA. Vi satt vid vårt vanliga bord och tittade ut över torget och dess omgivningar. Ni som tror att vi som vanligt satt och kommenterade människor och ting tror som vanligt alldeles rätt!
Motvilligt som två motsträviga bulldogs insåg vi att det var dags att dra sig mot hotell Rex för sedvanlig vila. Både av kropp och från varandra! Vi brukar ge oss 1,5 timmes daglig paus för kropp & knopp, varefter vi åter sammanstrålar i baren för den dagliga dosen av en välsmakande merlot. Idag hade Dave inte reserverat vårt stambord, utan vi fick istället ett större och bättre bord mittemot den kommande jazzföreställning som ska bestås oss här ikväll. Rex är ett superbt hotell där det händer något kul/spännande/intressant varje kväll. Till alla er som ämnar besöka SF kan vi lugnt säga: bo på Rex på Sutter Str!!!
Vänner, vi tar nu farväl från San Francisco som har öppnat sin stora famn för oss och avslutningsvis vill vi bara vråla ut: Vi har haft det bättre än vi förtjänat.
Slutligen: Det finns ingen återvändo, hit måste vi återvända!