Gubbar på lerfötter
Kategori: Allmänt
I sann kulturanda skulle dagen helt gå i shoppingens tecken. Men ack vad vi fick fel.
Morgonen började tidigt med att Jan tog en härligt lång promenad i ett vaknade San Francisco. Det är en härlig känsla att vandra genom en ny stad och känna hur stadens puls börjar slå fortare efter din vila. Syftet med promenaden var att börja träna på det som komma ska vid hemkomsten. Nja, det sistnämnda är väl kanske att betrakta som en from förhoppning från somlig(a)....... Staffanstorp lockar inte med riktigt samma promenadupplevelser som San Francisco!
Efter frukost låg staden redo för att attackeras i trupp! Dvs även Mikael var stadd i lämpliga skodon och det var dags för gubbarna att ge sig i kast med butikernas utbud. Men först tänkte vi fortsätta på vår kulturknuttetripp och besöka ett gäng andra gubbar som är på besök i staden. Efter allmänt strosande styrde vi kosan mot ett av stadens många muséer, för att kunna få en närmare titt på den kinesiska lergubbearmén.
Det var sista dagen som museumet för Asiatisk konst och kultur hade en utställning om den berömda kinesiska terrakottaarmén. Tänk vilken tur man kan ha. Gubbarna samtidigt i staden som vi.
Men det som lockade än mer var att ge sig ut i shoppingkulturen. Här finns allt. Här finns alla kända märken. Här finns allt och lite till. Här finns vi! Så vi tog en kaffe och cola på Union Square för att skapa kraft och energi. US är ett mycket trevligt torg med serveringar, musik och omgivet av diverse affärer. Efter stärkande tår kastade vi oss ut i shoppingvågorna och surfade hem fina fynd.
Låt oss ge er en rapport om stämning och miljö på vårt hotell. Här är allt sig likt kväll efter kväll. Men trivsamt likt, så missförstå oss inte. Det är samma snubbe som sitter i baren. Han kan danska och förstår skånska, men däremot inte ett ord stockholmska! Som ni förstår är det en kille helt i vår smak! Sen har vi två snubbar som t.o.m. har fått sitt eget stambord tilldelat sig - där de sitter varenda kväll och sippar på sin gratismerlot medan de knappar på den medhavda ipaden. De förefaller blogga på något språk som omgivningen inte förstår. Ja, förutom vår halvdanske vän i baren, men han är lite som finnen häromdagen: lätt slirig och med dimmig blick. Däremot alls icke otrevligt slirig, utan så där precis lagom avvägt. Lagom! Man skulle nästan kunna tro att han var halvsvensk.
Och till sist: Har vi verkligen förtjänat detta?