San Francisco

And now, the end is here

And so we face the final curtain

 

Det bittra slutet på vår resa är här. Vi har kämpat emot genom att försöka uppleva så mycket som möjligt, men nu är slutet här. I morgon är det hemresedag. Om du inte har fattat det så vill vi slutligen bara vara extremt tydliga: ÅK HIT!!! Som vi brukar säga så här sista dagen: Detta har vi INTE förtjänat, att tvingas åka hem till vardagens grå.

 

Vilken stad! Idag tog vi oss tid att sakta vandra genom staden. Det är otroligt spännande för man vet aldrig vad som dyker upp runt hörnet. Helt plötsligt befinner man sig i Italien. Pasta och pizza i varje gathörn och O solo mio klingar  över omgivningen . För att runt nästa hörn helt byta karaktär och bjuda på mer Kina än i Kina. Idag satt vi på en typisk italiensk restaurang och njöt en italiensk öl (jo, de finns) och panini. Runt oss sjöd livet men en härlig puls. Hela staden präglas av en varm puls som bjuder in en till att leva.

 

 

Dagens promenad började med att vi satte på våra egna inbyggda gps:er och tog sikte på Lombard Street. Ni vet, den där "skrynkliga gatan" som rosenomgärdad slingrar sig ner för en av alla backar här i San Francisco. Det var en stadig promenad i mycket backe! Och av nån underlig anledning så gick alla uppför. Myyyycket benträning är det! Väl framme kunde vi konstatera att gatans främsta syfte är att glädja turister. Vi såg bl a fadern som satt med sitt barn i knät och lät honom köra i backen för att sedan byta till nästa son. Han hade en stor barnaskara! Han for runt kvarteret gång efter gång...... Stackars man! Annars var det stående intrycket alla som stod i gatan och tog foto.

 

 

Vandringen fortsatte ner mot vattnet och hamnkvarteren. Det konstiga var att det var uppförsbacke även dit. Här stötte vi på en gitarrist som verkligen kunde hantera guran. Vi slog oss ner och njöt. Lyssnade på musiken och spanade in den brokiga omgivningen. Liv och lust.

 

Solen hettade och våra redan grisskära anleten fick sig ytterligare en omgång och törsten gjorde sig påmind. Vi släntrade därför vidare i jakten på ngt att dricka. Kosan styrdes mot Fishermans W, där det finns många utskänkningsställen att välja på. Den här gången valde vi inte "glasblåsarstället", utan valde en betydligt mer ekonomisk lösning: 2 små CC i en liten kiosk. Inga glas att packa ner här inte.

 

 

Något mer otörstiga än innan fortsatte vandringen upp (ännu fler backar) mot de italienska kvarteren och den tidigare nämnda närande lunchen. Man vet att man hamnat i den italienska världen genom att alla lyktstolpar har målats i de italienska färgerna. Medan kinatown känns igen på sina röda papperslyktor som hänger över gatan. 

 

Efter lunchen tog vi oss åter ner mot hamnkvarteren där vi lärde oss att innan jordbävningen 1991 så spolierades hela utsikten, upplevelsen och vyerna i hamnen av en highway i två våningar. Inte vackert alls, enligt de bilder vi hade att titta på från den tiden. Visst lider vi med alla som drabbades där och då, men ibland så gör naturen bara det enda rätta och fixar till en del misstag som människan begår på vägen. SF's hamnkvarter är SÅ mycket mysigare, öppnare och vackrare nu! 

 

Det blev en vända in i "Farmers Market", vilket väl närmast kan liknas vid Saluhallen i Lund (japp, allt som finns här har vi där himma!) - fast större! En stunds insupande (helt utan dryck!) av atmosfär vid kajkanten, sen drog vi åter in mot kända kvarter. Vi gick som vanligt till vårt stamställe på Union squares sydöstra hörn. Här beställde vi som vanligt en lager och en IPA. Vi satt vid vårt vanliga bord och tittade ut över torget och dess omgivningar. Ni som tror att vi som vanligt satt och kommenterade människor och ting tror som vanligt alldeles rätt!

 

Motvilligt som två motsträviga bulldogs insåg vi att det var dags att dra sig mot hotell Rex för sedvanlig vila. Både av kropp och från varandra! Vi brukar ge oss 1,5 timmes daglig paus för kropp & knopp, varefter vi åter sammanstrålar i baren för den dagliga dosen av en välsmakande merlot. Idag hade Dave inte reserverat vårt stambord, utan vi fick istället ett större och bättre bord mittemot den kommande jazzföreställning som ska bestås oss här ikväll. Rex är ett superbt hotell där det händer något kul/spännande/intressant varje kväll. Till alla er som ämnar besöka SF kan vi lugnt säga: bo på Rex på Sutter Str!!!

 

 

Vänner, vi tar nu farväl från San Francisco som har öppnat sin stora famn för oss och avslutningsvis vill vi bara vråla ut: Vi har haft det bättre än vi förtjänat. 

 

Slutligen: Det finns ingen återvändo, hit måste vi återvända!

 

 

Idag bar det iväg på utflykt igen! Vi åkte till Kullen, Kyl, Kåseberga, Skanör, Falsterbo, Ljunghusen...... Ja, vi lämnade givetvis inte Californien, men allt som de har här har vi redan himma fast inte riktigt utan bara nästan och nära.

Vi tog idag en tur söderut på den berömda highway one mot Los Angeles. En fantastisk resa genom ett böljande landskap som mycket påminner om Brösarps backar och med havet på höger sida som sträcker sig ända till Japan. Vi gjorde många stopp på vägen men speciellt vill vi nämna Båstad eller som jänkarna döpt det till: Monteray Bay. En nästan perfekt kopia, om det inte var för att de har ett eget Fishermans Wharf och sjölejon som ligger och råmar(???). Något för Båstad att ta efter? Visserligen har man där "back-slick" 08:or som ibland kan liknas vid brölande sjö-kor, men...... Nä, tillbaka till Monteray! En pärla som inte bör missas när man ändå har vägarna förbi! Och har ni inte vägarna förbi, så se till att ha vägarna förbi!!! Här tog vi en fika i hamnen. En god macka med rökt lax nästan som hos Buhres i Kivik. 

Strax söder ut ligger ett ställe som heter Point Lobos State Natural Reserve. Det är precis som Kullen, man får betala en tia för att komma in. Men väl inkommen så är det värt desto mer. Här bjuder naturen på ett hisnande äventyr. Vågorna slår mot stranden och har man tur så skymtar man stim av valar som leker längre ut i bukten. På klipporna ligger sälar som är som "swollen cigars", som man säger "over here".  På det hela taget bjuder Lobos på fantastiska naturscenerier, där man bara gapande kan sitta och betrakta de fantastiska upplevelser som naturen bjuder om man bara befinner sig på rätt plats och rätt tidpunkt. "Sege river" kanske inte hade lyft känslorna till samma himmelska höjder....

I sann kulturanda skulle dagen helt gå i shoppingens tecken. Men ack vad vi fick fel.

 

Morgonen började tidigt med att Jan tog en härligt lång promenad i ett vaknade San Francisco. Det är en härlig känsla att vandra genom en ny stad och känna hur stadens puls börjar slå fortare efter din vila. Syftet med promenaden var att börja träna på det som komma ska vid hemkomsten. Nja, det sistnämnda är väl kanske att betrakta som en from förhoppning från somlig(a)....... Staffanstorp lockar inte med riktigt samma promenadupplevelser som San Francisco! 

 

Efter frukost låg staden redo för att attackeras i trupp! Dvs även Mikael var stadd i lämpliga skodon och det var dags för gubbarna att ge sig i kast med butikernas utbud. Men först tänkte vi fortsätta på vår kulturknuttetripp och besöka ett gäng andra gubbar som är på besök i staden. Efter allmänt strosande styrde vi kosan mot ett av stadens många muséer, för att kunna få en närmare titt på den kinesiska lergubbearmén.

 

Det var sista dagen som museumet för Asiatisk konst och kultur hade en utställning om den berömda kinesiska  terrakottaarmén. Tänk vilken tur man kan ha. Gubbarna samtidigt i staden som vi.

 

Idag skulle det hända! Vi skulle köra Golden Gate. Ja, inte själva bron utan bilen över. Ett spektakulärt bygge i rött som spänner över inloppet till bukten från Stilla havet. Lite som Öresundsbron fast mycket kortare och inte så hög.

 

Det är en hisnande känsla att köra över bron med Stilla havet på ena sidan och San Francisco Bay på den andra. Att man sen kan krydda upplevelsen med SF's skyline gör ju inte saken sämre! Att sen göra det i strålande sol och blå himmel, ja - då kan vi redan så här tidigt konstatera att vi hade det bättre än vi förtjänar redan från tidig morgon!

 

Idag stod det vinprovning på menyn! Det finns många vingårdar i området! Det finns MÅNGA vingårdar i området! Det finns MÅÅÅÅNGA vingårdar i området! Därför var det extra tur att vi var observanta häromkvällen och lyckades överhöra ett par som berättade om deras lyckade besök på Beringer för vår vän bartendern!

 

Vi var en brokig samling människor som stod utanför i solskenet och väntade med spänning att vår vinguide för dagen skulle dyka upp. Vår guide började med att gå igenom gruppen och få en redovisning från vilket land man kom från och vilket druva man föredrog. Damerna svarade givetvis chardonnay och herrarna cabernet sauvignon förutom skåningarna som svarade merlot och en finne som sa allt med sprit.

 

Turen gick in i grottan där vi bestods en alldeles excellent vinrundgång, med provning av en fantastik chardonnay, följd av en superb cabernet sauvignon. Men som alltid ska man ju spara det bästa till sist, och det gjorde Marisa (som vår lysande vinguide hette) - hon serverade som final och höjdpunkt ett efterrättsvin vid namn Nightingale och det var himmelskt gott, gudomligt gyllengult och med en eftersmak som satt i i en evighet. Muuums!!!

 

 

När chauffören äntligen hade nyktrat till var det dags för dagens tredje röda tema. Vi skulle titta på träd. Stora träd av den största sorten. De högsta nådde ända upp och lite mer!!! De var de berömde Redwoodträden. Ett material som förövrigt är alldeles utmärk att bygga uteterrasser med. Spännande tanke att de redan innan Jesus födsel var en liten planta på en meter. Hisnande.

 

 

Både vägen dit och vägen därifrån påminde mer om snirkliga alpvägar med 13 hårnålskurvor på dussinet. Vår chaufför fick sitt lystmäte, medan vår passagerare gjorde allt för att försöka hänga med i svängarna utan att bli alldeles röd i fejset. Se där, ytterligare en version på temat rött - innan vi ska kasta oss ut i stan och måla den just det: röd! 

 

Nåja, rödmålningen har hittills varit ganska så måttlig! Däremot lever vi varje dag upp till vårt genomgående tema för våra resor: japp, vi HAR det bättre än...... Ja, ni vet vad.......

 

 

 

ÄNTLIGEN!!!

Vi har hittat det! Ölen som är som gjord för en av resenärerna. I gårkväll gick vi till vår stampub (första gången vi var där men alla här är så trevliga). De hade en ale som på pricken och exakt för att inte säga som mitt  på spiken är bryggd med honom i tanke. 😉 

Idag har vi fotvandrat i en helt fantasisk stad. Från pier 1 till pier 39.

 

Morgonen började med att vi testade hotellets eminenta frukost. Där fanns det mesta av livets goda och i tillräckliga mängder, oavsett om man ville ha "skramlade" ägg, cerials eller pannekagor med frukt. 

 

Efter väl förrättad frukost begav vi oss fotledes ut att bese SF, med start i Chinatown, som ligger bara ett drygt kvarter från hotellet. Våra vänner kineser var inte riktigt vakna denna tidiga timme så ett återbesök måste ske. Vi såg mest massa masande kineser och stängda butiker. Dock kunde vi konstatera att utbudet av lejon i naturlig storlik var onaturligt stor. Vi valde att svänga höger.

 

Med precis lagom raska steg, i den begynnande morgonvärmen, styrde vi istället kosan mot hamnen för att reka lite inför morgondagen. Då ska vi bege oss till Alcatraz - förhoppningsvis med ingående returresa - redan kvart i nio på morgonen. Eftersom vi gärna önskar att resan ska fortsätta att löpa smidigt så vill vi ju vara väl förberedda....

 

Efter väl förrättat värv fortsatte vi längs med kajkanten och spanade ut över bukten där vi bjöds en vy av Alcatraz, kappsegling och sjölejon, eller som de säger här "see lion". Det är inte riktiga lejon som de kastat i vattnet utan mer en typ av förvuxen säl. Det intressanta är att de sedan 1989 samlas i klasar just vid pier 39, innan dess var de på Seal rock. Många tror att det var jordbävningen Loma Prieta år 1989 som orsakade förflyttningen men sanningen är att de redan innan hade påbörjat sin förflyttning. Men vår teori är att de kände det på sig att något var på gång och bestämde sig att nu är det dags, jordens undergång är nära.

 

Fishermans wharf var nästa plats som förärades vårt besök. Mycket tingel och lite tangel! Efter lite kringvandrande hade klockan blivit ngt mellan 11 och 12, så vi tyckte det kunde vara dags för en svalkande öl. Gärna med ngt lättare tilltugg. Passande nog fanns det att få på väldigt nära håll. Vi valde ett ställe som hade temat "Forrest Gump", med Bubba, Lt Dan, räkor och hela konkarongen. Vi fick ett alldeles utmärkt fönsterbord med utsikt över GG-bron, Alcatraz, hela "bayen" och en massa segelbåtar. Mycket trevligt och gott - både ölen och de kompletterande räkorna i massor!

 

Vår mycket trevliga tjej, som hade serverat oss våra skaldjur, slog sig ner vid vårt bord och bjöd oss på en liten quiz på restaurangens tema. Hon frågade:

Vad hette Forrests flickvän?

Vilket märke hade Forrests skor när han var ute och sprang?

Vad hetter Forrests två kompisar?

Vilken stat var han född i?

Till vår och serveringsflickans glädje kunde vi svara rätt på alla frågor och vann första pris som var vår härliga paneramautsikt över havet. Svår att packa ner när vi åker hem men det ska nog lösas om man pressar lite.

 

Nöjda, glada och lite stolta över våra Gump-kunskaper tyckte vi att vi fått alldeles tillräckligt med öl, räkor & utsikt och beställde in notan. Den kom, vi betalade och satt och väntade på att få överlämna underskrivet kvitto. Eftersom det dröjde lite fick vi lite tid över att reflektera. Vi valde då att reflektera över nivån på.........nej, inte vattenståndet i bukten utanför, utan på notan. När vi idkade lite huvudräkning kom vi fram till att det omöjligt kunde kosta så mkt. -  även om det hade varit väldigt gott. Och si - vi hade, fullständigt ovetandes  - druckit 2 öl var som innefattade ölglaset. Eller, som vi initialt valde att kalla det: Glasblåsning!! Nästa gång kommer vi att läsa lite noggrannare innan vi beställer. Det börjar bli fullt av glas i resväskorna.........

 

Sen begav vi oss mot stationen för Cable car för att få lite hjälp över berget. Nu tror ni säkert att en Cable car är en bil som bogseras men det är det inte. Det är en typ av spårvagn som dras av en kabel upp för berget och med hjälp av tyngdkraft kastar sig utför. Det är mycket uppför och nerför i Frisco. Man kan välja att sitta tryggt på bänkar bakom glas och vägg eller som vi hänga i en stropp halvvägs utanför. När man får möte av annan vagn måste man dra in sin lilla rumpa annars... Vår spårvagn stannade ca femtio meter från vårt "hem" och väl är tog vi en timmes vila innan det åter var dags för gratis vin på hotellets bar.

 

Just nu i denna stund börjar kvällens kvalitetsfilmförevisning för verkliga cineaster: Citizen Kane - av och med Orson Welles. (Ja, det sistnämnda visste ju ni, men ändå.....) När vi ser oss omkring i den tillfälliga biosalongen (normalt vårt frukostrum/kvällsbar) finner vi att vi inte platsar bland dessa intellektuella giganter och drar oss därför tillbaka och hotar med att komma tillbaka imorgon - då vi för övrigt tänker ha det precis som idag: Bättre än vi förtjänar!

 

 

 

För ca 10 månader sedan, en solig kväll i Lund efter ett biobesök åts det pizza och dracks öl. Då i denna fria sinnesstämning kom vi fram till att vi skulle åka till SF. Nu är vi här och har precis ätit pizza och druckit öl. Cirkeln är redan sluten och vi har ändå en hel vecka kvar..... Vad månde bliva?  Välkomna att följa vårt äventyrliga äventyr! Nu är klockan 19:22 här och 04:22 hemma. Vem har sagt att pizza inte är bra nattamad.

 

Förutom en större allvarlig incident gick resan mycket bättre än vi förtjänar. Incheckningen gjordes på två minuter, men sedan kom vi upp till säkerhetskontrollen Och där var långa köer, riktigt långa. Men inte för oss. För oss öppnade de en personlig genomgång och hipp och happ vi var inne. På under minuten och fick mycket tid för en lugn frukost.

 

Men det var nu det hände! Allvarlig incident!!! Frukost femtio kronor. Glada lämnade vi fram en hundring och fick frukostbrickan men utan kaffe. Kaffet kostade 28 kr extra!!! 28 kr!!! Per kopp!!! Nu får vi spara och gneta resten av resan.

 

Efter vår extralånga väntan på avgång - inte kunde man tro att allt skulle gå sååååå smidigt!! - var det så småningom dags att äntra vårt flygplan fvb San Francisco! Där väntade oss en nästan 11 timmar lång flygning, som ju av alla - inklusive oss själva - förväntades bli just det: lååååång! Men ack, det kom på skam nästan omedelbart genom en väldigt trevlig flygvärdinna, som tog hand om oss på bästa sätt. "Bästa sätt" innebär i vårt fall extra tilldelning av gott rödvin till maten kombinerat med att hon tittade till oss med jämna mellanrum och kontrollerade så att vi hade det bra. Och det hade vi! Resan gick som den dans vi hade hoppats på, men kanske inte haft farhågor om, när vi såg att det på raden bakom våra stolar fanns två stycken små människor! Typ halvmetern stora och lika gamla. Men dessa små presumtiva illbattingar uppförde sig exemplariskt, varför resan blev väldigt trevlig och lätt att klara av.

 

 

Framme i Frisco fortsatte flytet. Vi bara rann igenom imigration control, tull, bagage och bilutlämning och befann oss plötsligt på väg mot Hotel Rex, med benäget bistånd av den Hollerupska GPS:en. En och annan Bullit-backe betvingades på vägen - om än i betydligt makligare takt än Steve McQueen! Väl framkomna kunde vi blott glatt konstatera att våra förhoppningar alls icke kom på skam, utan infriades med råge! Hotel Rex är precis så fullt av charm och atmosfär som vi hoppades. And then some!!!

 

 

Sippande på var sin GT önskar vi er en trevlig söndagmorgon. Här är natten ännu ung.

För övrigt vill vi bara påpeka att vi har det mycket bättre än vi förtjänar.

Välkommen att följa vår "golfresa" till San Francisco. Detta är åttonde gången vi ger oss i väg på golfresa. Precis som på vår senaste golfvecka till Belek (www.belek.blogg.se) år 2011, så låter vi klubborna vara hemma. Man vill ju ha det lite trevligt! Fast framförallt konstaterade vi att klippta gräsmattor ser lika ut i hela världen, men det finns bara ETT Frisco!

 

Den 18 maj lämnar vi Sverige och tar direktflyget från CPH till SF där hotel Rex väntar på oss.

 

För övrigt vill vi bara meddela att vi har det bättre än vi förtjänar!